Desperat hemmafru

Den dagen då jag blir lyxig hemmafru (det är en fråga om när, inte om...) så måste de hela ske med lite stil. Efter alla avsnitt av Desperet Housewives så kommer jag inte nöja mig med något mindre i klass med deras liv. Dom har ju liksom satt standarden nu för hur det ska vara med allt från skvaller över staketet, fina bilar och massa skandaler. Livet för en hemmafru på Wisteria Lane och här i min by i England verkar se lite olika ut. Här blir jag mörkrädd av tanken och vill jobba och tjäna pengar tills jag fyller 102 år. Hemmafruarna här ser ut som nåt katten släpat in och någon verkar ha snott både deras sminkväska och klädstil mellan blöjbyten och skjutsningar till scouterna.

Så när jag träffar min engelska godsherre så vet jag precis hur jag vill ha det och det tackar jag Gabrielle och brudarna för! Jag vill även ha en fin dressyrhäst eller två och nog helst inga barn. Han får gärna vara lite yngre än mig så vi lever ungefär lika länge. En vingård i Italien skulle sitta fint med nu när jag tänker efter, och ett lyxplan skulle vara toppen för att underlätta Sverigebesök och diverse andra resor. Vänner, vin och hästar ska förgylla mina dagar helt enkelt. Man måste ha mål med sitt liv, de har min Marcus minsann sagt till mig!

Jakten kan börja!

(Skulle nog egentligen nöja mig med en fin svensk kille som skämmer bort mig och som jag kan ha ett bra liv med. Det är ju inte lika sportsligt men man måste ju ha andra alternativ med..)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0